Pianot.
När jag var ungefär 6 år gammal började jag ta pianolektioner. Jag skrev ner tonskalan på små små lappar och klistrade dem på tangenterna. c d e f g a b. Och så började jag spela varje dag på vårt stora svarta piano. Det var underbart. Ganska snart bytte jag pianolärare och fick en ganska överviktig rysk kvinna. Hon luktade illa, vilket inte var så roligt när hon skulle sätta sig bakom mig och lägga sina fingrar på mina för att lära mig rätt anslag. Men det gjorde inget, att hon luktade illa. Hon var fantastisk och lärde mig spela svåra stycken.
När jag var 15 slutade jag. Ofrivilligt. Men jag hade flyttat och det fanns ingen pianolärare i närheten. Så jag spelade de stycken jag hade lärt mig så gott jag kunde själv.
Jag återupptog lektionerna igen när jag var 20. Eller var jag 19? Jag minns inte. Men det hjälpte mig, hjälpte mig att minnas. Men nu sitter jag här, vid mitt nystämda piano, och önskar att jag aldrig slutat. För jag vill så gärna ta nästa steg. Och kanske kunna spela det här stycket?
När jag var 15 slutade jag. Ofrivilligt. Men jag hade flyttat och det fanns ingen pianolärare i närheten. Så jag spelade de stycken jag hade lärt mig så gott jag kunde själv.
Jag återupptog lektionerna igen när jag var 20. Eller var jag 19? Jag minns inte. Men det hjälpte mig, hjälpte mig att minnas. Men nu sitter jag här, vid mitt nystämda piano, och önskar att jag aldrig slutat. För jag vill så gärna ta nästa steg. Och kanske kunna spela det här stycket?
Kommentarer
Trackback
