Bland snablar och sköldar
Anledningar att älska elefanter:
1.) De är de sista levande djuren av arten "snabeldjur"
2.) De har världens bästa minne
3.) Elefanter älskar sin familj - glömmer aldrig doften/minnet av en annan elefant
4.) Det är hondjuren som leder flocken då de kan hitta vatten
5.) De kan sörja
6.) De är helt enkelt awesome.
Anledningar att älska sköldpaddor:
1.) De lever i ett skal
2.) De kan bli supergamla, men utan att deras organ åldras
3.) De lever både på land och i vatten
4.) Skalman har en cool klocka som ringer varje gång han måste göra något
5.) De njuter av livet och tar det lugnt.
Kanske inte de mest seriösa anledningar, inte direkt baserade på empirisk eller biologisk forskning. But you gotta love them!!!
Jag vill hellre....
1. Atlas Shrugged (Ayn Rand)
2. Wuthering Heights (Emliy Bronte)
3. En dag (David Nicholls)
Ja och så många fler såklart.
Men, solen sken i alla fall i dag, jag såg en pappersval och en grön dörr. Vad mer kan man vilja? Förutom en färdigskriven hemtenta....
Det är halt här inne
Så ser det ut inne i min skalle just nu. Det är en enda stor bassäng med massa slemmiga ålar (HATAR ålar) som bara slingrar sig. I dagar har jag stirrat på det tomma dokumentet, det vita pappret, och just som jag trodde att jag äntligen fångat en åljävel så kom den undan igen.
Jag har gjort min research, säkert mer än vad jag behöver. Jag har läst. Till och med haft ett samtal med Reportrar Utan Gränser.
Men kom igen nu. Va? Vad håller jag på med? Och var har jag lagt mitt gamla fiskespö? Eller fiskar man ens ålar? Usch, jag vill inte ens googla det, för jag vill verkligen inte se på massa ål-bilder.
(Undrar om någon som läser detta, om nu ens någon gör det, kommer tänka på vilken "Freudian Slip" detta är. Im wahrsten Sinne des Wortes, som man säger på tyska. Kolla upp det på google vettja!)
Pianot.
När jag var 15 slutade jag. Ofrivilligt. Men jag hade flyttat och det fanns ingen pianolärare i närheten. Så jag spelade de stycken jag hade lärt mig så gott jag kunde själv.
Jag återupptog lektionerna igen när jag var 20. Eller var jag 19? Jag minns inte. Men det hjälpte mig, hjälpte mig att minnas. Men nu sitter jag här, vid mitt nystämda piano, och önskar att jag aldrig slutat. För jag vill så gärna ta nästa steg. Och kanske kunna spela det här stycket?
Vad som rör sig i svenska huvuden
Förfärligt länge sedan jag skrev här, jag vet, och jag ber om ursäkt. Men våren och sommaren har helt enkelt varit alltför härliga och fått mig glömma denna blogg...
Men nu har jag anledning att skriva igen och det blir ett inlägg om Nyamko Sabunis Debattartikel i Dagens Nyheter i dag.
Under rubriken "Finn fem fel!" kommenterar hon förra veckans debattartikel om det heta ämnet Islam.
Jag måste säga att jag verkligen gillar Nyamkos rakryggade politiska sätt! Som vår integrationsminister ämnar hon sig utmärkt tycker jag. Alla får tycka som de vill, eller hur? Detta vet vi svenskar och vet att untyttja detta om vi får en chans. Det vill säga, en anonym chans.
Som exempelvis DNs kommentarsfält. Som vanligt, när det gäller en kritisk åsikt mot islam eller Sveriges integration så är kommentarerna många. Men ojojoj vad det är chockerande att läsa vissa av dessa kommentarer!
Utan vidare fördröjning ska jag här presentera ett utomordentligt exempel:
"Jag håller i viss mån med Islam att kvinnan måste styras. För överlämnat till egna initiativ blir det riktigt jobbiga tonårsgäng som spottar och beter sig. "Flugornas herre" i värsta tappning. Men då krävs det balanserade och mogna krafter. Det saknas i stort sett överallt."
Till skillnad från personen som skrev detta yttrar jag enbart en blygsam kommentar: Det var det dummaste jag läst på länge. (Kommentaren alltså)
Döm själva: http://www.dn.se/debatt/finn-fem-fel-1.1143590
En ung designers hemsida
En av mina gamla vänner från gymnasiet har skapat en hemsida där hon presenterar sina verk. Hon är en duktig konstnär och modefantast, som målar i mjuka färger och sköra linjer.
Gillar verkligen hennes hemsida, den är värd ett besök!
Kram på er!
Vill du se en stjärna
Vill ni se en stjärna?
Intro:
UD, UD, UD, förr var det romantik.
Men den gamla firman är sig in-te lik.
Ni duktiga unga som sökt överall
en arbetsplats helt speciell,
glöm bort att få glänsa och visa dig ball,
för vi har en helt ny modell:
Refr:
Vill ni se en stjärna – se på Bildt!
Ni får mycket gärna – se på Bildt.
Olja kan han gjuta – så att kriser sluta.
Han är Primadonna assoluta!
Världsberömd i branschen – se på Bildt!
Ja ni får ta chansen – se på Bildt!
O om det är kris i
Irak o Tibilisi,
ropa då på hjärnan – ja på Bildt!
Intro 2:
Du som klarat provet, kan ta det ganska lugnt.
Chefen sköter allt det som du blev anställd för.
När ärenden svischar förbi runtomkring,
så tänk på vår nya doktrin!
Gör inte för mycket, nej helst ingenting,
för här finns nu Han som kan allt.
Refr:
Vill ni se en stjärna – se på Bildt!
Ni får mycket gärna – se på Bildt.
Han är bäst i klassen - ensam på parnassen
o som han på nätet kann aufpassen!
Alla ni på UD – se på Bildt!
Eller ni där uuude – se på Bildt!
Varför ambassader
i så långa rader?
Vad ska vi med kader - när vi har Biiiildt!
Stranden ropar
Biblioteksluften är så gammal, och även om det kan vara mysigt ibland, längtar jag till att ligga på en strand och andas in den friska havsluften.
Så här såg det ut förra sommaren för min del:
Grekland
Kram
HIV ut ur smittskyddslagen?
Än så länge är man enligt Smittskyddslagen skyldig att meddela sina sexpartners innan samlaget, att man har HIV; gör man inte detta, kan man i värsta fall få fängelse.
Visst, jag tycker att man ska se över hur HIV behandlas i lagen - det är inte längre en dödlig sjukdom utan kan betraktas som en kronisk sjudom. Att bli bestraffad hårdare än vissa våldtäktsmän är fel. Det är en smitta man fått genom att utöva en av den mest grundläggande mänskliga driften. Men ändå. Jag tycker inte att HIV ska tas bort ur smittskyddslagen.
Det är fortfarande en sjukdom som smittar, som inte kan botas, som kan begränsa livet, och som kostar väldigt, väldigt mycket. Det är en sjukdom som medför många fördomar då många inte vet så mycket om HIV. Det är helt enkelt ingenting man vill ha. Så varför ta bort informationsplikten? Visst, alla vet inte om sin HIV-status, och det borde absolut tas hänsyn till - det är orimligt att straffa en HIV-positiv person som inte ens visste om att den hade HIV.
Men vad händer då med de andra sjukdomar som finns under smittskyddslagen? Som gonorré och klamydia. Där vet väl inte heller alla om att de kanske bär på någon av dem?
Men ändå står de under smittskyddslagen ÄVEN OM DE KAN BOTAS HELT!
Vill de rödgröna ge budskapet att HIV "bara" är en kronisk sjukdom? Absolut,kämpa mot fördomarna, det är jag med på, ingen ska bli behandlad på ett annat sätt på grund av sin sjukdomsstatus, vad det nu må vara får sjukdom.
Men det är ett överförbart virus. Det är ett virus som många är rädda för. De pratar om att informationsplikten gör att folk känner sig trygga, men hur skulle det bli om HIV klassades ner några steg - att det inte gjorde något att man inte berättade? Då skulle väl fler och fler rycka på axlarna om de fick HIV. Tänk på alla miljarder miljarder dollar som har lagts ner på att försöka hitta ett botemedel eller ett vaccin? Och nu, när det kommit ut forskning om att det kanske finns ett vaccin om några år som minskar risken att bli smittad, ska de rödgröna helt plötsligt bestämma sig för att "äsch, HIV är väl inget farligt, det kan man ju leva med, varför bli bestraffad om man inte meddelar att man har det? Det är orättvist!" .
Missförstå mig inte, jag säger det igen: Det ska absolut ses över (straffpåföljderna alltså, orimligt med fängelsestraff), men borde inte slopas och vara i samma klass som Herpes. Herpes är också ett virus man har hela livet, men det måste man inte ta dyr medicin för varje dag, man kan få barn genom "vanligt" samlag, man kan ha oskyddat samlag utan att nödvändigtvis smitta, då Herpes kommer i skov.
Jag tycker i sådana fall att man ska satsa på ökad utbildning inom sexuellt överförbara sjukdomar och jobba hårt mot fördomarna av HIV.
Det serveras sång
Det är ungefär så det känns för mig. Fick uppleva det igen förra lördagen, när jag sjöng och spelade på restaurangen Wasahof. Det kommer upprepas, nämligen den 22a maj, återigen en lördag, klockan 20.30.
Då måste dock inte min röst kämpa an mot restaurangsorlet och pianot, utan jag får hjälp av mikrofon och högtalare.
Det är en fin restaurang det där. Konst från Lennart Jirlow hänger på väggarna, flera tavlor, tätt intill varandra. Det känns så somrigt, och på vintern känns det så vintrigt. Mysigt. God mat också. Kom förbi vetja, ta några ostron.
Närmre naturen
Bara några dagar sedan var jag i Stockholms skärgård två dagar och tog det lugnt. Spelade Chinese Checkers, Yatzi, Fia med knuff och kort. Och kollade på solnedgångar. Och promenerade till närmasta Ica som låg tjugo minuter bort.
Sakta vi gå genom stan
Nyligen, när jag kämpade mig upp för Upplandsgatan från Norra Bantorget med min cykel så övertonades mina andfådda lungors flämtljud av musik från vad som lät som en liten blåsorkester. När jag närmade mig så visade det sig att det faktiskt var en liten blåsorkester som stod där framför Wasahallen och spelade.
Lustigt.
Och sen finns det ju så fina små saker man blir glad av. Gud så positiv jag är. Det måste balanseras upp lite. Hm. B-uppsats - bibliotek när det är sol ute = inte så kul. SÅ! Nu är det lite balans här....
Valborg!!
Bålar bränns för att bränna bort det gamla och ge plats för det nya, eller om man ska tro den kristendomliga aspekten så är det för att skrämma bort onda andar.....anywho. Mysigt är det i alla fall!!
Först var vi, ett gäng på ungefär runt tio personer, i Vasaparken och försökte verkligen hålla ut i regnet. Envisa jävlar.
Men efter ett tag insåg även vi att det inte är så mysigt och romantiskt med regn som man gärna vill inbilla sig, så vi gick hem till mig. Sedan blev det utgång till Ambassadeur och sedan hem till mig igen. Lång natt. Så ska det vara.
På tyska säger man Valpurgisnacht, valborgsnatt, men det blev valborgsmorgon också. Eller första maj-morgon. Eller nåt.
Kram
Nyckelpiga
I dag såg jag vårens första fönster-nyckelpiga krabbla omkring på fönsterglaset. Först trodde jag den var på utsidan, men nej, den var på insidan, i mellanutrymmet av glasen.
Den var pyttepytteliten och ganska dammig, som om den hade.....kläckts där? Ja, det vore ju en tanke. Finns det varje vår några nyckelpigeägg i mitt fönster? Eller vad betyder det, att jag varje vår får besök av dem?
Ja och så måste jag ju självklart befria dem. Jag vill inte ha döda nyckelpigor i mitt fönster inte.
Nej, nu tillbaka till min hemtenta.
källa: amelia.se
Skapa ett band
Jag antar att alla har facebook? Bra. Gör så här för att skapa ett nytt band utan att bestämma något förutom medlemmarna själv!
1. Gå in på wikipedia.
2. Klicka på "Random article" --> Rubriken på den artikeln som dyker upp är namnet på ditt nya band. I mitt fall blev det denna gång " Ruhm As Sufla"....
3. Gå in på denna sida :http://www.quotationspage.com/random.php3, och använd de sista fem eller fyra orden i det sista citatet --> Detta är albumnamnet. För mig: "A mark of prudence"
4. Nu till albumcovern. Gå in på Flickr, http://www.flickr.com/explore/interestin
5. Klistra ihop allt i Paint eller liknande, ladda upp på Facebook och tagga dina vänner du vill ha som medlemmar!
Bild i oredigerad form:http://www.flickr.com/photos/33533259@N04/4558398168/, Ghada M
People are Strange
Skojar bara.
Ett av mina absoluta favoritband är The Doors. På Wikipedia beskrivs de som ett psykedeliskt rockband som var aktiva mellan 1960- och 1970-talen. Deras frontman, Jim Morrison, dog en fram till i dag mysterisk död. Ingen vet om det var överdos, mord eller andra omständigheter.
Men en sak är säker: deras musik är supersexig, otroligt bra och Jim Morrison sjunger med en nonchalant, hemlighetsfull och spännande röst. Dessutom var han en poet. Han får då absolut Light my Fire :)
Prinsessorna från Haga
När jag bläddrade igenom mina bilder från förra hösten hittade jag bland annat en bild jag tog på en promenad genom den fina Hagaparken vid Norrtull. Där Victoria och Daniel snart kommer bo. I bakgrunden kan man faktiskt skymta Haga slott, där en gång i tiden arvprinsen Gustav Adolf och Prinsessan Sibylla bodde.
Jag tycker Hagaparken erbjuder allt: joggingrundor, tennisbanor, sjö (Brunnsviken) där man kan bada och åka skridskor på vintern, grillplats, fjärilshuset, promenad, fina utsikter. Tyvärr är det inte så inbjudande att ens besöka parken (som är Sveriges främsta exempel på en gammal god engelsk park) när det fula, dumma, högljudda och dammiga Norra-Länken-Bygget har placerat sig precis vid början av parken. FY! Och så löper motorvägen precis bredvid.
Så man måste gå ett tag för att komma till den lugna delen.
Det är dock intressant att höra hur upprörda vissa kan bli över att kronprinsesseparet flyttar dit - "vår joggingrunda förstörs" eller "parken ska ju vara offentlig". Det kommer den nog fortfarande vara, och nog har de sett till att lägga om stigen så att "Hagajoggarna" kan fortsätta springa i sin älskade park. Hur svårt kan det dessutom vara att lägga om sin runda lite? Det är ju trots allt ett slott - inte ett museum.
Spendera natten med Kultur.
Här får man mer info: http://www.kultur.stockholm.se/default.asp?id=32618
Äntligen hemma!!
Men ändå är det ett intressant fenomen att den moderna människan inte längre har tålamod. När något inte går enligt planerna bryter det ut ett kaos. Självklart är det jobbigt att resa i tre dygn eller mer, det var väl därför man uppfann snabbare resesätt, men ändå. Medierna och politikerna överdrev. När jag stod på flygplatsen i Madrid i måndags var det minst tre nyhetskanaler där och filmade vår lilla Iberia-kö. TRE!! För EN kö! Absurt.
Nu är jag hemma i alla fall.
Kram!
Skämt om Herr Vulkan
”Sorry for the flight delays, Europe. We were aiming for London, but it's hard to be accurate when firing a volcano”
" A special announcement to the British and Dutch Governments: We don't have C in the Icelandic alphabet, so when you ask for Cash, all you get is Ash”
”Icelandic taxpayer to Britons and Dutch: forget Icesave, kiss my ash!”
”First they burn our money, then they send us the ashes.”
”The last wish of the Icelandic economy was to have its ashes scattered over Europe…”
Källa: Dagens Nyheter