Bland snablar och sköldar
Elefanter och sköldpaddor är enligt mig de coolaste djuren på denna planet.
Anledningar att älska elefanter:
1.) De är de sista levande djuren av arten "snabeldjur"
2.) De har världens bästa minne
3.) Elefanter älskar sin familj - glömmer aldrig doften/minnet av en annan elefant
4.) Det är hondjuren som leder flocken då de kan hitta vatten
5.) De kan sörja
6.) De är helt enkelt awesome.
Anledningar att älska sköldpaddor:
1.) De lever i ett skal
2.) De kan bli supergamla, men utan att deras organ åldras
3.) De lever både på land och i vatten
4.) Skalman har en cool klocka som ringer varje gång han måste göra något
5.) De njuter av livet och tar det lugnt.
Kanske inte de mest seriösa anledningar, inte direkt baserade på empirisk eller biologisk forskning. But you gotta love them!!!
Anledningar att älska elefanter:
1.) De är de sista levande djuren av arten "snabeldjur"
2.) De har världens bästa minne
3.) Elefanter älskar sin familj - glömmer aldrig doften/minnet av en annan elefant
4.) Det är hondjuren som leder flocken då de kan hitta vatten
5.) De kan sörja
6.) De är helt enkelt awesome.
Anledningar att älska sköldpaddor:
1.) De lever i ett skal
2.) De kan bli supergamla, men utan att deras organ åldras
3.) De lever både på land och i vatten
4.) Skalman har en cool klocka som ringer varje gång han måste göra något
5.) De njuter av livet och tar det lugnt.
Kanske inte de mest seriösa anledningar, inte direkt baserade på empirisk eller biologisk forskning. But you gotta love them!!!
Inga fler murar
Frihet. Inga murar. Inga fula, stora stenmurar som håller folk isär. Inga murar som tvingar folk att leva på ett visst sätt. Inga fler murar som symboliserar maktgalna tyranner. Som skjuter rebeller.
Men heller inga fula, stora, osynliga murar som håller folk isär. Som inte tillåter sanningen att komma ut. Som skjuter rebeller.
Jag tänker: Berlinmuren och censur. Men det finns såklart andra murar.
Men heller inga fula, stora, osynliga murar som håller folk isär. Som inte tillåter sanningen att komma ut. Som skjuter rebeller.
Jag tänker: Berlinmuren och censur. Men det finns såklart andra murar.
Jag vill hellre....
Böcker jag vill läsa just nu, men inte har tid att läsa:
1. Atlas Shrugged (Ayn Rand)
2. Wuthering Heights (Emliy Bronte)
3. En dag (David Nicholls)
Ja och så många fler såklart.
Men, solen sken i alla fall i dag, jag såg en pappersval och en grön dörr. Vad mer kan man vilja? Förutom en färdigskriven hemtenta....
1. Atlas Shrugged (Ayn Rand)
2. Wuthering Heights (Emliy Bronte)
3. En dag (David Nicholls)
Ja och så många fler såklart.
Men, solen sken i alla fall i dag, jag såg en pappersval och en grön dörr. Vad mer kan man vilja? Förutom en färdigskriven hemtenta....
Det är halt här inne
Känner ni igen känslan av att er hjärna och era tankar är hala? Och slingrar sig varje gång ni försöker ta tag i dem?
Så ser det ut inne i min skalle just nu. Det är en enda stor bassäng med massa slemmiga ålar (HATAR ålar) som bara slingrar sig. I dagar har jag stirrat på det tomma dokumentet, det vita pappret, och just som jag trodde att jag äntligen fångat en åljävel så kom den undan igen.
Jag har gjort min research, säkert mer än vad jag behöver. Jag har läst. Till och med haft ett samtal med Reportrar Utan Gränser.
Men kom igen nu. Va? Vad håller jag på med? Och var har jag lagt mitt gamla fiskespö? Eller fiskar man ens ålar? Usch, jag vill inte ens googla det, för jag vill verkligen inte se på massa ål-bilder.
(Undrar om någon som läser detta, om nu ens någon gör det, kommer tänka på vilken "Freudian Slip" detta är. Im wahrsten Sinne des Wortes, som man säger på tyska. Kolla upp det på google vettja!)
Så ser det ut inne i min skalle just nu. Det är en enda stor bassäng med massa slemmiga ålar (HATAR ålar) som bara slingrar sig. I dagar har jag stirrat på det tomma dokumentet, det vita pappret, och just som jag trodde att jag äntligen fångat en åljävel så kom den undan igen.
Jag har gjort min research, säkert mer än vad jag behöver. Jag har läst. Till och med haft ett samtal med Reportrar Utan Gränser.
Men kom igen nu. Va? Vad håller jag på med? Och var har jag lagt mitt gamla fiskespö? Eller fiskar man ens ålar? Usch, jag vill inte ens googla det, för jag vill verkligen inte se på massa ål-bilder.
(Undrar om någon som läser detta, om nu ens någon gör det, kommer tänka på vilken "Freudian Slip" detta är. Im wahrsten Sinne des Wortes, som man säger på tyska. Kolla upp det på google vettja!)
Piraterna
Det är väldigt roligt med research tycker jag. Just nu håller jag på att göra research (göra? genomföra?...-.-) inför en hemtenta som ska skrivas.
Den senaste timmen har jag navigerat runt på wikileaks, och hittade den här roliga rubriken på ett oklassifierat dokument som skickats från ambassaden i Stockholm (antar amerikanska ambassaden...) till Washington DC:
"AARGH! SWEDISH PIRATES SET SAIL FOR BRUSSELS "
Haha.
Roligt.
Dokumentet i sig beskriver bara att det var många som röstade på Piratpartiet i EU-valet den 7 juni 2009.
Det innehåller ingen viktig eller nödvändig information till allmänheten, i alla fall ingen information som inte redan finns tillgänglig för alla.
Men gilla humorn :)
Den senaste timmen har jag navigerat runt på wikileaks, och hittade den här roliga rubriken på ett oklassifierat dokument som skickats från ambassaden i Stockholm (antar amerikanska ambassaden...) till Washington DC:
"AARGH! SWEDISH PIRATES SET SAIL FOR BRUSSELS "
Haha.
Roligt.
Dokumentet i sig beskriver bara att det var många som röstade på Piratpartiet i EU-valet den 7 juni 2009.
Det innehåller ingen viktig eller nödvändig information till allmänheten, i alla fall ingen information som inte redan finns tillgänglig för alla.
Men gilla humorn :)
"A nanny state with beach cottages and Volvos for all"
En förmyndarstat med strandhus och volvo för alla.
Detta, inbakat bland andra meningar om de nordiska länderna (framförallt Sverige), skriver The Economist i sitt senaste nummer under rubriken "Nice up north". Det handlar om hur den brittiske premiärministern David Cameron flitigt tar anteckningar när det gäller den nordiska livsstilen. Karriärskvinnor, pappaledighet och välfärdsstat. Vad gäller skatter, skriver Economist att skillnaderna mellan Sverige och Storbrittanien inte är så stora. Vad gäller familjevärderingar blir gapet desto större.
England befinner sig just nu i en stor ekonomisk kris. Bara någon månad sedan demonstrerade studenter mot de höjda skolavgifterna (universiteten kommer ta betalt tre gånger mer av sina undergraduates).
För mig personligen är utbildning den viktigaste frågan. Alla ska ha rätt till utbildning och alla ska ha råd att studera precis vad de vill. Ska man ta betalt av studenterna borde summan vara rimlig. Har man däremot pengar nog för att kunna studera på ett av de dyra universiteten så varsågod!
Men jag tycker verkligen synd om de engelska familjerna som kanske har sparat i flera år för att kunna skicka sitt barn till ett bra universitet, och så räcker det inte till för att det plötsligt höjs med det tredubbla.
Det tycker jag är att spara på fel ända. England hade väl kunnat införa en femårs-plan där de gradvis höjer avgifterna?
Vi är lyckligt lottade här i Sverige, där utbildning är gratis och vi dessutom får pengar av staten för att studera. DET tycker jag Cameron borde anteckna.
Artikeln hittar ni här: http://www.economist.com/node/18010449?story_id=18010449
Detta, inbakat bland andra meningar om de nordiska länderna (framförallt Sverige), skriver The Economist i sitt senaste nummer under rubriken "Nice up north". Det handlar om hur den brittiske premiärministern David Cameron flitigt tar anteckningar när det gäller den nordiska livsstilen. Karriärskvinnor, pappaledighet och välfärdsstat. Vad gäller skatter, skriver Economist att skillnaderna mellan Sverige och Storbrittanien inte är så stora. Vad gäller familjevärderingar blir gapet desto större.
England befinner sig just nu i en stor ekonomisk kris. Bara någon månad sedan demonstrerade studenter mot de höjda skolavgifterna (universiteten kommer ta betalt tre gånger mer av sina undergraduates).
För mig personligen är utbildning den viktigaste frågan. Alla ska ha rätt till utbildning och alla ska ha råd att studera precis vad de vill. Ska man ta betalt av studenterna borde summan vara rimlig. Har man däremot pengar nog för att kunna studera på ett av de dyra universiteten så varsågod!
Men jag tycker verkligen synd om de engelska familjerna som kanske har sparat i flera år för att kunna skicka sitt barn till ett bra universitet, och så räcker det inte till för att det plötsligt höjs med det tredubbla.
Det tycker jag är att spara på fel ända. England hade väl kunnat införa en femårs-plan där de gradvis höjer avgifterna?
Vi är lyckligt lottade här i Sverige, där utbildning är gratis och vi dessutom får pengar av staten för att studera. DET tycker jag Cameron borde anteckna.
Artikeln hittar ni här: http://www.economist.com/node/18010449?story_id=18010449
Pianot.
När jag var ungefär 6 år gammal började jag ta pianolektioner. Jag skrev ner tonskalan på små små lappar och klistrade dem på tangenterna. c d e f g a b. Och så började jag spela varje dag på vårt stora svarta piano. Det var underbart. Ganska snart bytte jag pianolärare och fick en ganska överviktig rysk kvinna. Hon luktade illa, vilket inte var så roligt när hon skulle sätta sig bakom mig och lägga sina fingrar på mina för att lära mig rätt anslag. Men det gjorde inget, att hon luktade illa. Hon var fantastisk och lärde mig spela svåra stycken.
När jag var 15 slutade jag. Ofrivilligt. Men jag hade flyttat och det fanns ingen pianolärare i närheten. Så jag spelade de stycken jag hade lärt mig så gott jag kunde själv.
Jag återupptog lektionerna igen när jag var 20. Eller var jag 19? Jag minns inte. Men det hjälpte mig, hjälpte mig att minnas. Men nu sitter jag här, vid mitt nystämda piano, och önskar att jag aldrig slutat. För jag vill så gärna ta nästa steg. Och kanske kunna spela det här stycket?
När jag var 15 slutade jag. Ofrivilligt. Men jag hade flyttat och det fanns ingen pianolärare i närheten. Så jag spelade de stycken jag hade lärt mig så gott jag kunde själv.
Jag återupptog lektionerna igen när jag var 20. Eller var jag 19? Jag minns inte. Men det hjälpte mig, hjälpte mig att minnas. Men nu sitter jag här, vid mitt nystämda piano, och önskar att jag aldrig slutat. För jag vill så gärna ta nästa steg. Och kanske kunna spela det här stycket?
